﻿Jag bör äfven tillägga, att på mötet hos
hr Hagborg en medlem af styrels en i den
nyskapade »nordiska föreningen» infunnit
sig, utan att man egentligen blifvit under-
rättad derom, och såsom sådan oförmodadt
uppträdde för att varmt förespråka en sam-
manslutning mellan skandinaver af alla land,
klasser, yrken och egenskaper, i stället för
att splittra och såra andras intressen. Pa-
stor Flygare bemötte denna talan med den
förklaringen, att han icke förstod, hvarför
man ej skulle kunna grunda ett svensk-
norskt sällskap, utan att derigenom stöta
andra för hufvudet, och att hvar och en na-
turligtvis hade rättighet att söka göra sig
till medlem af den förening, som bäst
behagade honom. För öfrigt hade det, fort-
satte br F., visat sig svårt, om ej ogörligt,
att åstadkomma en endrägtig sammanslut-
ning mellan oss och danskarne m. fl., och
i den nu föreslagna föreningen var det dess-
utom icke från början afsedt att mottaga
alla element, utan att bereda de bildade
klasserna tillfälle till sällskapslif. Jag är
öfvertygad, att alla »de sjutton» funno det
berättigade i detta anförande, och uppträ-
dandet af den norska föreningens represen-
tant hade ingen vidare påföljd.